Hjärteblod på rymmen

Att ge ut en diktbok i en tid som vår kan verka dumdristigt. Vem läser sånt? Vem köper böcker? Särskilt som författaren själv inte är riktigt säker på vad »poesi« egentligen står för. Poesin har en formbredd och en mångsidighet som gör den till forum för allt mellan himmel och jord. Och mellan tanke och ord.

Jag lärde mig aldrig måla eller teckna. Men genom närhet till ett antal språk och ett liv till stor del använt inom alla möjliga former av kommunikation har hjärtat tränat sig att använda ord som vore de färg och penslar. Dina öron är min palett.

Vi läser för att veta att vi inte är ensamma. Jag skriver när jag är ensam, men inte därför att jag är det. Det jag har att säga är allmänmänskligt, men sagt på mitt eget, kanske oefterhärmliga sätt. De dikter jag valt ut för denna volym utgör ett kaleidoskop. Du ser vad du vill och kan. I mötet med läsaren blir orden sig själva och släpper taget om mig, men griper kanske dig.

Mitt hjärteblod är på rymmen
Ser du det, så hälsa det från mig.

Björn G A Donobauer